Om mig och Meddys

Jag har genomgått Cavaliersällskapets uppfödarutbildning och har även viss utbildning i hundmassage

Så här brukar jag säga:
”Jag är första generationens förortsjänta från Stockholm”. Uppvuxen i Bromma och Hässelby under 50/60 talet. Levt ett liv i betong och lekparker utan kontakt med djur och natur.

Mitt arbetsliv har bestått av ”kontorsjobb” inom administration, personal och ekonomi. Många har dagarna i mitt liv inneburit att ta mig till och från jobbet i mörker och att ramla ”trött i huvet” i soffan på kvällen.

När jag träffade Eddy som var sportig så började jag springa och träna. Mådde så bra av det. Och då kom min längtan efter hunden. Jag tillbringade många timmar med att argumentera med Eddy om glädjen av att ha hund. Han var då sjukpensionär och det skulle således passa så bra i mitt (våra) liv.

• När han började ”mjukna” så letade jag ras. Jag visste vad jag ville ha eftersom hunden skulle passa in i Eddys sjukdomsliv och i mitt arbetsliv.
• Glad och pigg
• Nyfiken
• Kunna lata sig hela dagar (när Eddy mådde sämre)
• Vara ute timtals i skogen
• Gosig
• Vilja vara med oss
• Men inte mesig
• Läraktig
• mm mm

Träffade Lena på Trixiez's kennel, arbetskamrat till mig och numera en god vän. Jag beskrev vad jag ville ha och då sa Lena: Okey, då passar Cavalieren utmärkt.

Och så blev det och Mounsieur's Ida Margaretha kom in år 2002 i vårt liv.

Nu kan man skönja ursprunget till kennelnamnet Meddys;
Margareta (mitt, mitt barnbarn Fridas och även Idas andranamn)
Eddy

Ida har vi gjort så mycket med – fjällvandringar varje sommar, tävlat i agility, tränat viltspår mm mm. Allt kan man göra med dessa härliga cavalierer. Dessutom har hon fått valpkullar och där har vi sparat Sudden som är född 2005.

Till min stora sorg så finns inte Eddy kvar i livet mer, men jag har levt med hans enormt älskade Ida. Ida fick somna in 30 juni 2017, hon var då 15 år och ca 2 mån.